Innan jag somnar på kvällarna känner jag sådan tacksamhet och funderar på hur man kan få det här härliga livet året om? Hemligheten kanske är att pussla om i vardagen och få mer tid över till familjen? Kittlande tanke ändå. Varför väljer vi alla att jobba så mycket när vi hela tiden säger oss längta efter semester? De flesta av oss är stressade och ser det som en naturlig del av livet, att det liksom bara är så. Vi har aldrig haft det bättre än nu men ändå mår vi sämre än någonsin, som Anders Hansen säger i sitt sommarprat. Ni har väl lyssnat? Om inte, gör det. 

 

Jag försöker komma på om det är något annat jag tänker på den här söndagsmorgonen men det är fasiken tomt. Kanske är det bra ändå? Att tankarna inte snurrar alltför mycket utan att jag är i nuet, menar jag. Ni tar hänsyn till att den här svamliga texten är skriven tidigt denna morgonen va? Jag har dessutom använt ordet liksom två gånger i detta inlägg så nu får det vara bra. Ut och njut av solen hörni och lägg ifrån er skärmen, det ska jag göra. Hej!