Vi pratar om allvarliga saker också. Missbruk och medberoende var ett av de många samtalsämnena som stannade kvar i mig efteråt. Vi ska prata mer om det här på bloggen i höst, det lovar vi. Vi pratar även om att jag har sagt upp mig och att jag ska gå tillbaka till frilans när mitt kontrakt har löpt ut. Vi pratar om att ingen av oss har tackat ja till att fota bröllop den här sommaren, vi har båda haft ett behov av att vara lediga. Vi pratar om bloggen och hur vi ska förvalta den, vår gemensamma plats och den enda kanal som vi själva äger. Jag tycker att vi har hittat bra kontinutet ändå. Det var smart av oss att sätta en digital plan och hålla oss till den. Jag var rädd för att det skulle kännas för inramat med specifika bloggdagar men icke. Sen är det skönt att vi inte påtvingat bloggar varje dag utan tittar in med fyra inlägg i veckan. Känns det glest tycker ni? Sen pratar vi länge om Instagram. Om de härliga flödena, om alla liv som ser perfekta ut och vikten av att ha det med sig i bakhuvudet. Att de flesta av oss kämpar mot något som ingen har en aning om. Den lilla kvadratiska världen som är giftig för många och man jämför sig kanske trots att man lovat sig själv att inte. Så viktigt att påminna sig själv om att det bara är en liten kvadrat i någons liv, en pytteliten del av helheten. Vi bidrar ju säkert till det här giftiga också. Bilder på nakna barn, nyskördade morötter, kossor, blommor och vacker natur. Lugnt och stilla. Jag kan lova att det inte var lika lugnt när jag och min pojke var och handlade häromkvällen. Bar ut ett gallskrikande barn till bilen och jag var helt svettig. DET skulle vara något för Instagram! Sen pratar vi om att Angelica hade 20 000 följare men någon kapade hennes konto i våras. Hur sjukt är inte det? Alla bilder försvann, bara sådär. Kan tänka mig att det var motigt att skapa en ny men det gjorde hon. Ni följer henne säkert redan, om inte så finns hon under @angelica_rosengren ⭐️